copycreative.blogg.se - Touchmetoden

Får en hel timme till att göra precis vad jag vill.

Känslan är upprymd och samtidigt förlamande.

Vad ska jag fylla denna timme med?

Det finns ju så mycket som pockar på uppmärksamheten där bak i huvudet.

Alla dessa saker på den mentala (och fysiska) to-do-listan.

Jag vill bocka av, stryka och hinna med.

Jag väljer att skriva. Det är ändå det som oftast blir lidande. Det är ändå det som jag vill skapa mer tid för. För utvecklas och lära sig mer, då behöver man träna. Ja varje minut man får till är viktig.

Som nu, 45 minuter egentid på ett café när sonen simtränar.

Jag gillar min dator (ok, jobbdator, så egentligen inte min egen).

Det är den jag skriver bäst på.

Tack och lov att man fick lära sig att skriva med touch-metoden på gymnasiet (metoden för dataskrivning där man inte behöver behöver titta på tangentbordet för att hitta rätt bokstav att slå ner).

Även om man kämpande sig igenom lektionerna i ämnet då, har jag haft stor nytta av detta i livet.

Det är ingen pekfingervals här inte!

Kommer på mig själv med att jag oftast blir lätt störd (och stressad) när andra kör just pekfingervalsen över tangentbordet.

Andas in, andas ut. Note to self: alla gick inte kursen i touch-metoden på gymnasiet.

Min chef säger att jag det märks när jag är stressad och skriver på datorn, slår ner tangenterna extra hårt och snabbt.

På senare tid har jag känt den harmoni som kommer genom att skriva lugnare, mer eftertänksamt och verkligen känna varje tangents motstånd vid nedslagen.

Det ska jag också träna på. Kanske samtidigt som jag tränar på själva texten.

Copy Creative