MENY
Det var magi utanför fönstret i söndags.
Frosten hade lagt sin beklädnad på varje träd och varje gren. Solen lyste glatt över vinterlandskapet, och värmde upp oss trots att termometerna visar köld.
Klart och kallt i sin vackraste kombination.
Jag var en vintermänniska, men inte längre.
Idag var det ändå annorlunda.
När kinderna mötte frostens kyla och solens värme, kunde jag uppskatta det, lät det fylla mig med energi.
Det är något visst med vinterdagar som tar sig in i själen.
Att förklara hur vackert det var är omöjligt för den som inte var där.
Och kanske är det just uppskattningen av dessa små ögonblick som gör att världen ändå är vacker.
0